Interkulturell kommunikation

“WHAT?!” Det var mitt under en utbildning i interkulturell kommunikation för en HR-avdelning som det hände. Jag hade precis nämnt att svenska barn tilltalar sina lärare med förnamn. Att vi duar chefer. Att vi förväntar oss att kunna prata direkt med ledare på alla nivåer. En av deltagarna, som var från Polen, kunde inte hålla sig. “WHAT?!” utbrast hon – högt och med total förvåning. För mig var det ett sånt där ögonblick jag aldrig tröttnar på. Inte för reaktionen i sig, utan

Jag kände mig för första gången i livet “för mycket” , bara av att räcka upp handen. Jag läste kinesiska i Beijing och satt jag omgiven av japanska och sydkoreanska kursare med kinesiska lärare. Jag ställde frågor, gjorde fel, skrattade åt det… De gjorde inte det. Någonsin. Inte för att de saknade tankar. Utan för att det i deras kultur är respektfullt att inte ta plats. Det blev tydligt hur djupt rotat det är att: Inte fråga oinbjudet Inte riskera att tappa ansiktet Inte tal