När min lärstil krockade med hela det östasiatiska utbildningssystemet.

Jag kände mig för första gången i livet “för mycket” , bara av att räcka upp handen. Jag läste kinesiska i Beijing och satt jag omgiven av japanska och sydkoreanska kursare med kinesiska lärare.

Jag ställde frågor, gjorde fel, skrattade åt det…

De gjorde inte det.

Någonsin.

Inte för att de saknade tankar.

Utan för att det i deras kultur är respektfullt att inte ta plats.

Det blev tydligt hur djupt rotat det är att:

• Inte fråga oinbjudet

• Inte riskera att tappa ansiktet

• Inte tala innan man är helt säker

Så när svenska chefer säger:

“Fråga om något är oklart!”

 …är det inte automatiskt tryggt att göra det.

Takeaway:

Vill du inkludera kollegor från Östasien?

Ge utrymme på sätt som inte kräver spontan synlighet – mindre grupper, frågor i förväg, anonym input.

👉 Känner du igen detta från internationella team?

 Berätta gärna i kommentarsfältet.

Bild från min första resa till Beijing för att läsa Kinesiska. Jag och min japanska rumskompis sitter på hennes säng i vårt delade studentrum.