3 styrkor efter utbrändhet

Vi är många som har jobbat oss sjuka. Ofta är det de vassaste och mest ambitiösa som blir utbrända. Och ofta är det kvinnor. Men hur är det att komma tillbaka till jobbet efter en utbrändhet? Ser vi någon som kommer tillbaka från utbrändhet som sjuk eller som en person med nya lärdomar och livserfarenhet? Hur vi bemöter varandra påverkar vem vi blir. Starka eller svaga.

Jag är en av alla som har gått in i väggen. Sedan skolåldern körde jag på med studier, jobb, engagemang och nya idéer som jag ofta tagit på mig att driva själv. Min vana var att jobba på tills det tog stopp. Då sov jag en dag eller tre. Laddade om och var snabbt uppe på banan igen. Tills det tog stopp. För mig sa det totalstopp våren 2014.  Vägen tillbaka är krokig. Och jag kommer nog för alltid att behöva jobba runt vissa områden på grund av den hjärnskada som utbrändhet faktiskt innebär. Men jag vill visa på hur utbrändheten har gjort mig klokare på jobbet.  Det gör jag för att bryta bilden av att den som en gång varit utbränd alltid och för alltid är skör och sjuk. Här kommer 3 av mina styrkor och insikter efter utbrändheten.

 Flicka som är klädd till superhjälpte i position för att flyga

Arbeta klokt

Om jag har mycket att göra ser jag till att arbeta enligt varianter på Pomodorotekniken. Fokus på en sak i taget. Telefon och sociala medier stängda. Och jag tar pauser! Ibland ett glas vatten, ibland en galen dansstund till peppig musik. Här kan du läsa om varför pauser är så viktiga. Testa själv! Ställ telefonen på stör ej, stäng ner facebook och mejlen och kör i två pass i 25 minuter med en femminuterspaus mellan. Vad du gör under pausen ska passa dig! (Med hänsyn till kollegor givetvis). Delar du kontor? Testa att köra pomodorotekniken tillsammans. Det är att arbeta som hjärnan vill. Klokt alltså.

Omtanke och uppskattning

Jag uppskattade så att min chef sa ”Jag tror på dig. Ta din tid och kom tillbaka” när jag var blev sjukskriven. Men det som var ännu viktigare var att jag verkligen kände att orden var sanna när jag kom tillbaka till jobbet. Själv förändrades jag i grunden av att bli utbränd. Tidigare var jag en person som pressade mig själv och också andra i min närhet att prestera. Nu lägger jag fokus på det som är bra och fungerar, istället för på det negativa. Jag har lättare för att förstå andra och se människor styrkor än jag innan jag blev sjuk. Mycket på grund av att jag lyssnar både till mig själv och ser mina medarbetare för vem de är och hur de mår. Och jag är noga med att visa uppskattning till människor omkring mig.

Ramar ger frihet

Jag har blivit ett stort fan av tydlighet. Men vad är tydlighet för något egentligen? Jag har många vänner som har autism som gillar att få svar på fem frågor när de ska göra en uppgift. Fem frågor som gör det lättare för alla att frigöra energi och bli mer kreativa.

  • Varför? Ha alltid gemensamma och tydliga målsättningar varför ni gör något på jobbet.
  • Vem? Vem ska göra vad? Vilken kompetens behövs?
  • Var? Är det ett möte? Var är det bäst att vara? Själv koncentrerar jag mig bäst när det är välstädat och tyst omkring mig. Innan min jobbsjuka spelade det ingen roll. Så här i efterhand tänker jag att det borde ha varit en prioriterad fråga.
  • Hur? Vad är bästa sättet att lösa uppgiften på?
  • När? Hur ser tidsplaneringen ut? Är det hårda deadlines eller är de justerbara?

När ramarna är satta ger det frihet att bli fokuserad.
Nödvändigt för några, bra för alla.