Flexkontor + mångfald = sant?

”Vi har flexibla arbetsplatser nu. Du kan sätta dig där det är ledigt. Tanken är att vi ska bli mer kreativa och flexibla”. Citatet kommer från det senaste avsnittet av SVTs kriminalserie Bron. Vi har alla hört det: Vi bygger om: Nu ska vi bli kreativa! Men är det verkligen så enkelt?

Hand som håller i en mobil som visar rött batteri. I bakgrunden syns en laptop och ett anteckningsblock

Det första som slår mig är att det är många av oss som blir lite oroliga eller stressade av att behöva välja plats att sitta varje morgon. Vi är vanemänniskor. Så även om det är fritt att sätta sig där det är ledigt väljer vi oftast att sätta oss på ungefär samma plats. Men för en del av oss är det nödvändigt. I TV-serien har huvudkaraktären Saga någon autistiskt diagnos. Många som har autism beskriver det som att dagen startar med ett fullt batteri. Varje val tar sen energi av batteriet. Då gäller det att ta bort onödiga val för att spara energin till det som är viktigt. Jag själv som har varit utbränd känner igen mig i den beskrivningen.

Så frågan är om flexkontor och mångfald fungerar tillsammans? Jag vill svara ja – Om det görs med universell design som ledstjärna. Universell design utgår från att det som är nödvändigt för någon är bra för alla. I vardagen stöter du på det när du sätter igång TV med fjärrkontrollen eller tvättar händerna med engreppsblandaren. I kontorsmiljöer handlar universell design till exempel om att skapa goda ljudmiljöer, att en del av oss behöver en fast arbetsplats för att fungera som allra bäst och att det ska vara lätt att avskärma sig när det behövs. Men det handlar också om hur vi bemöter varandra. Vilka spelregler råder på en flexibel arbetsplats? Med ett flexkontor blir det ännu viktigare att arbeta med inkluderande bemötande så att alla kan vara sig själva på jobbet.

Är du nyfiken på vad öppna kontorsmiljöer gör för mångfalden? I ett tidigare blogginlägg kan du läsa mer om hur vi möblerar kontoret påverkar vem som kan koncentrera sig på jobbet.

3 styrkor efter utbrändhet

Vi är många som har jobbat oss sjuka. Ofta är det de vassaste och mest ambitiösa som blir utbrända. Och ofta är det kvinnor. Men hur är det att komma tillbaka till jobbet efter en utbrändhet? Ser vi någon som kommer tillbaka från utbrändhet som sjuk eller som en person med nya lärdomar och livserfarenhet? Hur vi bemöter varandra påverkar vem vi blir. Starka eller svaga.

Jag är en av alla som har gått in i väggen. Sedan skolåldern körde jag på med studier, jobb, engagemang och nya idéer som jag ofta tagit på mig att driva själv. Min vana var att jobba på tills det tog stopp. Då sov jag en dag eller tre. Laddade om och var snabbt uppe på banan igen. Tills det tog stopp. För mig sa det totalstopp våren 2014.  Vägen tillbaka är krokig. Och jag kommer nog för alltid att behöva jobba runt vissa områden på grund av den hjärnskada som utbrändhet faktiskt innebär. Men jag vill visa på hur utbrändheten har gjort mig klokare på jobbet.  Det gör jag för att bryta bilden av att den som en gång varit utbränd alltid och för alltid är skör och sjuk. Här kommer 3 av mina styrkor och insikter efter utbrändheten.

Flicka som är klädd till superhjälpte i position för att flyga

Arbeta klokt

Om jag har mycket att göra ser jag till att arbeta enligt varianter på Pomodorotekniken. Fokus på en sak i taget. Telefon och sociala medier stängda. Och jag tar pauser! Ibland ett glas vatten, ibland en galen dansstund till peppig musik. Här kan du läsa om varför pauser är så viktiga. Testa själv! Ställ telefonen på stör ej, stäng ner facebook och mejlen och kör i två pass i 25 minuter med en femminuterspaus mellan. Vad du gör under pausen ska passa dig! (Med hänsyn till kollegor givetvis). Delar du kontor? Testa att köra pomodorotekniken tillsammans. Det är att arbeta som hjärnan vill. Klokt alltså.

Omtanke och uppskattning

Jag uppskattade så att min chef sa ”Jag tror på dig. Ta din tid och kom tillbaka” när jag var blev sjukskriven. Men det som var ännu viktigare var att jag verkligen kände att orden var sanna när jag kom tillbaka till jobbet. Själv förändrades jag i grunden av att bli utbränd. Tidigare var jag en person som pressade mig själv och också andra i min närhet att prestera. Nu lägger jag fokus på det som är bra och fungerar, istället för på det negativa. Jag har lättare för att förstå andra och se människor styrkor än jag innan jag blev sjuk. Mycket på grund av att jag lyssnar både till mig själv och ser mina medarbetare för vem de är och hur de mår. Och jag är noga med att visa uppskattning till människor omkring mig.

Ramar ger frihet

Jag har blivit ett stort fan av tydlighet. Men vad är tydlighet för något egentligen? Jag har många vänner som har autism som gillar att få svar på fem frågor när de ska göra en uppgift. Fem frågor som gör det lättare för alla att frigöra energi och bli mer kreativa.

  • Varför? Ha alltid gemensamma och tydliga målsättningar varför ni gör något på jobbet.
  • Vem? Vem ska göra vad? Vilken kompetens behövs?
  • Var? Är det ett möte? Var är det bäst att vara? Själv koncentrerar jag mig bäst när det är välstädat och tyst omkring mig. Innan min jobbsjuka spelade det ingen roll. Så här i efterhand tänker jag att det borde ha varit en prioriterad fråga.
  • Hur? Vad är bästa sättet att lösa uppgiften på?
  • När? Hur ser tidsplaneringen ut? Är det hårda deadlines eller är de justerbara?

När ramarna är satta ger det frihet att bli fokuserad.
Nödvändigt för några, bra för alla.

7/10 döljer psykisk ohälsa för omgivningen

Att vara deprimerad, ha ångest eller panikångest är förknippat med skam. Men den skammen kommer delvis från hur vi pratar om personer med psykisk ohälsa. Är det något som är fullt normalt? Något som vi alla kan drabbas av, högpresterande likväl som soffpotatisen? Eller ser vi på dem av oss som är har psykisk ohälsa som svaghet och något som kanske går att träna sig frisk ifrån?

En person frågar: Are you okey? Den andre svarar: i'm fine men har ett svart monster som håller i hen bakifrån. På den svart monsterfiguren står det help, pain, sad, depression.

Vi är alla fyllda med fördomar om personer med psykisk ohälsa. Det gör att vi döljer när vi mår sämre. Det kostar individen i att den mår ännu sämre. Men det kostar även företaget som har en medarbetare som har psykisk ohälsa. Sjukskrivningar är det första vi tänker på. Men all den tid vi lägger på att dölja så kallade svagheter på jobbet är tid vi istället skulle ha lagt på att jobba.

Så för att lätta på skammen och förändra vår syn på psykisk ohälsa bjuder jag här på ett enkelt sätt som du kan påverka dina egna fördomar. Och inte bara om psykisk ohälsa.

Testa att säga Sara som är döv och jämför det med döva Sara.

Eller barn som kommit ensamma och Ensamkommande barn.

Att säga namnet eller personen först kallas för people first languge. Det förbättrar inte bara ditt bemötande av andra. Hur vi pratar om varandra påverkar också hur vi ser på varandra. En spännande studie på just bemötande av och fördomar om personer med psykisk ohälsa är gjord av Haag Granello och Gibbs har gjorts en studie och testat fördomar och bemötande av personer med psykisk ohälsa. Forskarna samlade en grupp frivilliga som de delade in i grupp A och B. Grupp A fick prata om psykiskt sjuka personer och grupp B pratade om personer med psykiska sjukdomar. Efter en stund fick alla deltagare träffa personer med psykisk ohälsa i en form av speeddating. Åter i grupperna skulle de beskriva sitt möte.

Nu kommer vi till det spännande: Grupp B som hade pratat om psykiskt sjuka personer beskrev personerna de mött med få och ofta mindre positiva ord. Grupp A som hade fått prata om personer med psykisk sjukdom beskrev människorna positivt med många fler detaljer om vad jobbade med, familj, intressen…

De hade alltså mött samma personer. Att du riskeras att förminskas till din sjukdom om du berättar om den är också en av förklaringarna till att 7/10 med psykisk ohälsa döljer det för omgivning. Så var observant på hur du själv tänker och pratar om andra. Du kan påverka dina egna fördomar och göra dig mer öppen för olikheter.

 

3 exempel på dåligt bemötande- och hur du gör istället.

två kvinnor vid ett mötesbord. Den ena personen pratar och den andra ser skeptiskt på den som pratar.

Ibland är vi för upptagna med egna tankar eller har för bråttom i mötet med en kollega eller en kund. Då är det tyvärr lätt att halka in på ett omedvetet dåligt bemötande. Många gånger är det normer som gör att vi omedvetet inte har det där goda bemötandet som vi vill ha. Så för ett bättre arbetsliv, färre omedvetna kränkningar och bättre kundbemötande bjuder jag på 5 exempel på mindre bra bemötande och på vad du kan göra istället:

  1. Ta fram mobilen när någon annan pratar. Det är så lätt hänt att tankarna vandrar när en sitter på ett möte eller träffar på någon vid kopieringsmaskinen som börjar småprata om något du inte är intresserad av. Utan att du menar det signalerar du härskartekniken synliggöra. På möten handlar det om att våra hjärnor inte kan hålla koncentrationen längre än cirka 40 minuter. Sen behöver vi en paus. Om vi inte får en paus så kommer hjärnan att söka en enklare uppgift. Just då är det lätt att ta upp telefonen. Om ni dessutom varierar innehållet och involverar alla mötesdeltagare blir det ännu lättare att låta bli telefonen. Mobilförbud däremot kan faktiskt bidra till ett sämre möte som Mia Liljeberg skriver här.

    För mötet vid kopieringsmaskinen kan ett bättre bemötande vara att berätta vad du gör på telefonen: ”Ursäkta, jag har så mycket att göra så jag passar på att läsa mejl”. Men egentligen kanske du också behöver pausen. Så varför inte lyssna en liten stund. Det kommer inte att skada dig och vem vet?- ni kanske får en bättre arbetsrelation.
     
  2. Vi läcker det vi tänker. Som yngre blev jag så många gånger bemött med en arrogant och ifrågasättande blick när jag skulle presentera en idé eller ett förslag. Ofta av äldre män. Jag läste allt som oftast av blicken som att personen tänkte att jag som är ung (och kvinna) inte kunde komma med något som han inte redan kunde. Det gjorde att jag många gånger fick en dipp i självförtroende och gjorde en sämre presentation än om jag hade blivit uppmuntrad. Dina egna fördomar och normer om potential syns i ansiktsuttrycket om du inte blir medveten om dem. Och det är fullt möjligt att lära hjärnan att olika är bra.
  3. ar kommer du ifrån? En sån oskyldig fråga som vi inte menar något illa med. Men ajaj. Så fort du inte är vit och pratar felfri svenska, blir frågan till en betoning av att du är annorlunda. Du kommer att få olika svar beroende på vilken bakgrund den som svarar har. Tänk dig en person som är född i ett land som inte längre finns, har studerat i ett annat, bildat familj i ett tredje och nu bor i ett fjärde land? Vad blir svaret då? Vill du veta vilket språk personen bryter på eller vilket dialekt hen pratar. Fråga det istället. Vänj dig av med att ställa frågan ” var kommer du ifrån” när svaret allt som oftast är irrelevant. Om du ställer frågan: acceptera alltid svaret och fråga aldrig ”Men var kommer du från egentligen?”.

För fler tips på gott bemötande hittar du i ett tidigare blogginlägg. Alla tipsen kommer från boken 10 tips för mångfald- Handbok i att skapa lönsamhet genom mångfald och inkludering.

 

3 symtom 3 år efter utbrändheten

Det är 3 år sedan läkaren och försäkringskassan friskförklarade mig från utbrändhet och depression. Japp! Nu är jag frisk tänkte jag! Omgivningen likaså. Men så lätt är det inte.

Som egenföretagare tar jag såklart en risk att berätta det här. Men jag vet att vi är så många som upplever liknande saker och försöker dölja det både för oss själva och för kollegor och chefer. Så det här är för er. Och för dig som arbetsgivare för att lättare förstå hur ni kan skapa en arbetsmiljö för alla funktionsvariationer.

Jag hann stoppa min utbrändhet i tid och hade turen att få bra hjälp från vården, arbetsgivare och familj. Andra har fallit ännu djupare. Och ju djupare desto fler symtom och värre hjärnskada.
Här är mina 3 starkaste symtom 3 år efter:

Kvinna framför sin dator lutar huvudet i handen och blundar.
  1. Sömnbrist= tappat närminne. Ju sämre jag sover desto mer förvirrat kan det bli. Jag glömmer detaljer eller stora saker jag ska göra. För ett par veckor sedan blev det tydligt då jag bokade luncher med två olika företagsrepresentanter. Problemet var bara att jag hade sovit på akuten natten innan med allt vad det innebär (det var ingen fara). Konsekvensen blev att jag dagen efter snurrade ihop datumen och skrev att båda luncherna skulle ske i september. Oj vad jag skämdes veckan efter när min lunchträff undrade var jag var. Innan min utbrändhet hade det här inte hänt. Det gör att när det nu händer missar så tar de energi. Jag lär mig att försonas med den jag är och samtidigt alltid dubbelkolla om jag gör saker när jag sovit rejält illa. Eller ta hjälp av samarbetspartners som med förståelse kan påminna mig.
  2. Ljudkänslighet. Den här är så vanlig för så många! Innan min utbrändhet hade jag inga som helst problem med bullriga miljöer. Jag la aldrig märke till kollegor, maskiner eller trafikbuller. Numera är den värsta plats jag vet busshållplatserna på Slussen i Stockholm. För er som inte har varit på Slussen så går det att beskriva som ett betonggarage med högljudda bussar, tunnelbanan som rasslar ovanpå och avgaser som gör att det känns svårt att andas. Att byta till buss vid Slussen tar numera så mycket energi att jag inte kan planera in något mer den dagen.  Om jag ändå har ett möte som kräver bussbyte vid Slussen eller annan bullrig miljö är mitt trick att alltid ha hörlurar i öronen. Utan musik fungerar det bra som ljuddämpning.
    Ljudkänslighet gör också att jag har svårt att koncentrera mig i kontorsmiljöer eller på caféer. Det är jag inte ensam om. Våra hjärnor fungerar sällan så bra som de kan göra i öppna kontorsmiljöer. I ett tidigare blogginlägg kan du läsa om varför.
  3. Stökigt tar energi. Förra året testade jag att hyra en plats på ett kontor innanför tullarna i Stockholm. Kontoret var mysigt och jag gillade verkligen de andra företagarna som hyrde plats där. Så det var med stor optimism jag flyttade in. Men snabbt märkte jag att jag hade svårt att koncentrera mig. Skrivborden stod tätt vilket gav effekten att det kändes stökigt. Innan min utbrändhet tror jag att jag hade trivts riktigt bra där. Men nu fungerade det inte alls. Istället gav det mig en känsla av att pappershögarna runt om mig bara växte och växte och stal energi. Jag är långt ifrån någon pedant men ordning i både planering och runtomkring mig gör mig lugn.

Har du varit utbränd? Hur påverkar det dig idag? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.

 

5 tips för en inkluderande kick-off

Är du tillbaka från semestern och ska planera kick-off för dina medarbetare? Då bjuder jag på 5 tips för att alla medarbetare ska känna sig peppade inför hösten.

Först och främst: Ha kul! Det låter självklart. Men vi utgår ofta från oss själva när vi planerar. Och då händer det ofta att vi missar andras perspektiv. Och vill du ha en kreativ och hälsosam arbetsmiljö är inkludering vägen framåt.

 
Människor med olika ursprung sitter på rad på golvet. Pratar, skrattar och pekar på laptops som en del har i sina knän.
 
  1. Var så tydlig du kan när du bjuder in till kick-off. Svara på fem frågor: Vem, var, när, hur och så den viktigaste: Varför? Frågorna kommer från att många personer som har autism gärna vill ha svar på frågorna inför en uppgift. Men alla uppskattar vi att veta vad som ska hända. Ännu viktigare blir det för den som är ny i arbetslivet, ny på arbetsplatsen eller ny för svensk arbetskultur.
     
  2. Var i en lokal som alla kan ta sig till och känna sig välkomna i. Tänk på personer som använder rullstol, mikrofon, eventuellt störande ljud, rökning och möjligheten att ta sig kollektiv till platsen.
     
  3. Ha en alkoholfri kick-off! Var femte person har druckit alkohol eller mer alkohol än de tänkt sig för att passa in enligt en undersökning av IQ om alkohol på jobbet. Och 8 av 10 upplever att alkohol inte är viktigt för att skapa teamkänsla i jobbsammanhang. Så alkoholfritt är ett bra exempel på det som är nödvändigt för några är bra för alla!
     
  4. Variera innehållet. Alla gillar olika. Ju bättre du känner dina medarbetare. Desto bättre kan du planera en kick-off som passar alla. Och gör inte samma events varje år. Variera så känner sig fler välkomna.  Är du ny chef eller har nya medarbetare och vill samla gruppen? Här tipsar tidningen chef om ett upplägg som är varierande i storgrupp och små grupper. Ännu fler tips för variation hittar du i boken 10 tips för mångfald.
     
  5. Läs upp allt. Ha som vana att alltid låta en frivillig läsa upp instruktioner till en gruppdiskussion och läs alltid upp det ni skriver upp på whiteboard och blädderblock. Det gör att alla känner sig trygga och kan vara med oavsett dyslexi, synnedsättning, långsam läsare eller ny på svenska språket.

Ännu fler tips för inkluderande spelregler, gott bemötande och välkomnande möten hittar du här på bloggen och  i boken 10 tips för mångfald- Praktisk handbok i att skapa lönsamhet genom mångfald och inkludering.